Knappt en timme från Riksgränsen, ligger Polarzoo som är världens nordligaste djurpark.
Här finns lodjur, brunbjörn, älgar, renar, vargar, fjällräv, myskoxar och även djur som barnen lätt kan klappa te x. kaniner, kalvar, får och getter. Vi fick broschyrer om stället, förra veckan på hotellet, och bestämde oss för att göra ett besök.
Bilen lämnade våran uppfart imorse och styrde mot Bjerkvik fylld med stora förväntningar för att se och möta vargarna och deras ungar.
Vi var faktiskt oroliga ett tag att vi hade kört fel, för vägen kändes så lugn och rofylld för att vara en motorväg… men tur var väl kanske det så vi fick kolla utsikten!
Efter många “Wow, vad vackert” och några “Oj, jag kanske ska hålla ögonen på vägen när jag kör” så var vi framme i Bardu.
Djurparken ligger väldigt fint, i en dal, och det kändes nästan hemtrevligt att rulla in på parkeringen, inte alls stökigt och rörigt som det annars kan vara på många andra Zoo.
Efter att ha betalat en summa på 200 NOK, och konstaterat att rätt många svenskar jobbade där, samlade vi på oss samtliga broshyrer som fanns och begav oss mot djuren.
Vi gick förbi älgarna, hjortarna, björnarna, vargarna och myskoxarna… men såg inte en enda levande varelse.
Ett tag trodde vi på riktigt att de bara hade satt upp skyltar för att lura dit folk, men att djuren inte fanns!
(Så var självklart inte fallet!) När vi hade tagit oss en fika, och under tiden missat djurmatningen som man kunde följa med på, så gick vi ett varv till, och fick då se alla djur!
De hade då vågat sig fram i värmen, och låg mätta och belåtna i skuggan här och där.
Det positiva med det Polarzoo är att de lyckats hålla det genuint, och det känns som varje rörelse djuret gör, får jag se för första gången någonsin!
Som när vi stod och kollade på björnarna Salt och Peppar, var vi helt själva med dem, och såg när de lekte och badade i deras lilla sjödrag.
Den känslan har jag inte fått, på något annat zoo jag varit på faktiskt.
Efter mycket velande fram och tillbaka under dagen, så valde vi att inte gå in till de stora vargarna den här gången, utan spara det till nästa tripp.
Och istället gå in till vargvalparna och mata dem. Vilket jag inte ångrar en sekund!
Djurskötarna var jättegulliga, och vargvalparna var bedårande! Nio veckor gamla!
Min nya skinnjacka fick de bita i hur mycket de ville, det spelade ingen roll, de kunde få den!
Väldigt häftig känsla att få sitta där med något som man fått lära sig vara farligt, och ge dem mat.
Har ni chansen, så åk till Polarzoo säger jag bara.
Djurskötaren hälsade att vi kanske skulle komma tillbaka när de små valparna släpps ut i stora inhägnaden, så vi får möta dem vuxna nästa gång.
Så om vi inte åker tidigare, så kommer vi nog alldeles säkert att komma tillbaka nästa sommar!
Över och ut, vargtjut.
Nyfiken, vill ha mer?
www.polarzoo.no
SENAST KOMMENTERAT